När min äldste son var arton vi köpte honom en begagnad bil. När min yngsta son uppnått samma ålder som vi köpte honom två begagnade videor från e-bay. Varför? Tja, har min yngste son autism och det var allt han ville. Han gjorde dock ha en fest för cirka 100 personer vilket var något jag skulle aldrig drömma om. Den dag min yngste son fick diagnosen autism redan 1993 var utan tvekan den värsta dagen i mitt liv. Jag hade redan förlorat glada, kärleksfulla sällskaplig paket av glädje jag hade vetat innan hans MMR-vaccinet men att få diagnosen gjorde det så final. Autism är ett livslångt funktionshinder och hittills finns det inget botemedel. Då fanns lite hopp erbjuds för betydande förbättring heller. Tack och lov har saker förändrats! Vid den tidpunkten var lite bekant av autism och det var fortfarande ganska ovanligt. Påverkar fyra gånger så många pojkar som flickor statistiken därefter var 4 eller 5 i varje 10.000. Nu beroende på vilken rapport du läser det svävar runt 1 i varje 100 mark. De "experter" berättade om min son inte tala när han var fem år gammal han förmodligen aldrig skulle. De berättade också för mig när han var tonåring skulle jag troligtvis ha honom placerad i ett hem eftersom jag inte skulle kunna ta hand om honom. Redan han använde mig som en boxningssäck att ventilera sin frustration. De flesta personer med autism är otroligt starka och de berättade för mig att jag förmodligen inte skulle kunna klara. Deras avskedsord av "Lycka till!" fyllde mig med förtvivlan. Under åren har vi försökt flera icke-invasiva ingrepp som otvivelaktigt har hjälpt Jodi. Du kan läsa om dem i mina två böcker - jag är inte stygg, jag är Autistic - Jodi Journey och autism, Amalgam och Me - Jodi Journey Continues. Personer med autism tenderar att leva ett normalt liv cyklar så medan jag fullständigt förväntat min son att nå arton jag aldrig trott i mina vildaste drömmar skulle han fira det med en fest. Hög musik och blinkande lampor skulle ha varit omöjligt för några år sedan och så skulle massorna av högljudda, glada människor. Men dessa var inte bara något folk. Dessa var Jodi vänner! Under åren har jag kommit att acceptera min son kommer aldrig att ha en flickvän, gifta sig eller ge mig barnbarn. Men den i särklass svåraste för mig att komma till rätta med var att han aldrig skulle ha "vänner". Visst när han var en frustrerad liten individ utan möjlighet att kommunicera att han var den typ av barnet endast en mor kan älska. Vänner var av question.The natur autism innebär att människor med funktionshinder att hitta sociala situationer svårt och även nu min son inte aktivt söka upp företag trots att han inte längre skyr det. Dock gör han gillar att vara med när det är något han tycker om. Vi har därför försökt att erbjuda honom så många möjligheter som möjligt. Han har gått ungdomsklubbar och dansgrupper där han har välkomnats och godkänts. Det knackar på effekt det har varit att vissa människor har valt att bli hans speciella vänner och spendera tid med honom utanför grupperna. De tar honom platser och göra saker med honom skulle jag aldrig (eller kunde möjligt). Bara för att jag inte talar betyder inte att jag har något att säga min autistiska son talar inte, åtminstone inte på det sätt vi förstår som språk. Men han kommunicerar riktigt bra om du vet vad du ska leta efter. Han kan förmedla sina tankar till hans underbara "vänner" på sätt som jag ibland finner överraskande och genom dem jag ständigt upptäcker saker om honom som jag inte visste. När hans mor och viktigaste vårdare jag trodde att jag visste allt om min autistiska son, hur han kände och vad han ville. Hans vänner har hjälpt mig att inse vad jag trodde han ville och vad han egentligen ville var inte nödvändigtvis detsamma. Efter allt, jag är 34 år äldre än honom så hur skulle jag kunna veta? Ofta vi gjorde saker tillsammans eftersom det var vad jag ville göra, men om han hade varit en "normal" tonåring Jag är säker på eftertanke skulle det ha varit många suckar av missnöje! Jodi beter sig annorlunda beroende på var han är och vem han är med. Han måste därför möta och övervinna olika utmaningar utan säkerhet filt jag har alltid provided.He klarar riktigt bra med stöd av sina vänner. Det är en sådan tyngd av mitt sinne inte behöva vara fullt ansvarig hela tiden. Med dem kan han knyta kontakter, utveckla relationer och ha kul. Först var jag ovilliga att släppa taget. Jag var inte så att jag inte ville hjälpa - jag bara inte gillar att be om det. Jag kände mig om jag bad någon att spendera tid med min son att göra det möjligt för honom att få en bättre livskvalitet som de kan känna sig tvungna att säga "ja". Det fick mig också att känna skuld för att jag inte erbjöd att betala för sin tid. De skulle vara frivilliga, och naturligtvis, var jag orolig att de inte skulle kunna förstå eller hantera honom. Autism kan vara ganska komplicerat. Men, det finns ett talesätt att "för att få saker som du aldrig haft måste du göra saker du aldrig gjort" så jag gjorde trevande mina önskemål och vet du vad? - Ingen vägrade. Infact de sa att de var hedrad att hjälpa och trodde jag aldrig skulle ask.We har inrättat en vänkrets för min son och träffas en gång varje fyra till sex veckor för att diskutera vad Jodi skulle vilja göra och vart han vill gå. Det är en mycket trevlig social händelse och volontärerna sedan erbjuda sig att göra minst en sak med honom inför nästa möte. Eftersom de är alla roliga saker som alla fördelar. * Jodi fördelar eftersom han får göra alla de saker han gillar. * De frivilliga gynnas eftersom de får göra saker de tycker, men kanske inte nödvändigtvis göra på egen hand * jag dra eftersom jag får en paus från ansvaret trygg i vetskapen om att Jodi är säker och happy.I skulle rekommendera en vänkrets för alla som har ett barn med särskilda behov - inte bara autism. Det kan börja i liten skala, men det är förvånande hur snabbt det kan eskalera. Någon som verkligen bryr sig om välfärden och framtiden för en individ kan verkligen hjälpa ge den personen att ha en "röst", att bygga vänskap, stärka sociala nätverk och förverkliga sina drömmar och ambitioner. Nu arton min autistiska son officiellt kan spela, dricka och rösta. Visst han gör varken men han har vuxit upp och mognat till en fin ung man som kunde grundligt njuta av festen med sina underbara vänner - den jag trodde att han aldrig skulle ha. Det var en mycket känslosam kväll kan jag berätta och när jag höll ett tal återberättar mina tidigare farhågor om vänskap frågan var det många som behövde en vävnad. Cirkeln har gjort en enorm skillnad för mig. Jodi vänner har blivit min och inom cirkeln sig nya vänskapsband har bildats mellan människor som normalt inte skulle komma together.None av Jodi vänner skulle anse sig "special" men vi gör. Individuellt de är alla underbara men sätta dem tillsammans i en cirkel och resultatet är ganska häpnadsväckande. Prova det och see.Everyone behov vänner konst av: Jean Shaw